Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Känslostum

Jag bär min likgiltighet som en kamouflerande skrud då jag navigerar genom medelålderns monotona brus
Ständigt jagar jag ungdomens starka känslor
Lust och åtrå
Jag jagar dessa känslor men de glider ur mina händer
Biter mig i svansen om och om igen
Är det här vad livet går ut på?
Att försonas med vetskapen om att man aldrig förblir den man en gång var?
Personligheten fragmenteras tills endast dess aska är kvar




Fri vers av Midnattsljus
Läst 22 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2024-07-11 09:46



Bookmark and Share


  Elaine.S VIP
” Att vara den man var” Det kan faktiskt finnas en uppriktig saknad i det. Ibland måste man kanske stanna i den känslan en stund, landa och gå vidare för att bli den man är. Du fångade mig med ordet ” medelåldern” och jag tycker det är ett ganska fult ord… kanske för att jag själv har fått ge mig in i de funderingarna du beskriver.

2024-07-11
  > Nästa text
< Föregående

Midnattsljus
Midnattsljus