ingen glömmer förlåter dig
det som värre hänsyn
respekt för människoliv
en smutsfläck under skon
mitt inre rum stod länge öppet
för nattens vindar
golvet rämnade
delade det mitt itu
och nattens fåglar var mörkrets
flydde mot en ljusstrimma
invid golvet
där gick det att mörkerandas
tills gryningen reste sig
ur bädden

att veta dunsar och skrik
hos grannen berättar om
misshandel och inget kan vi göra
kunskaper de tillgångar vi fått
på gott och ont
dem bär vi med oss
rabblar som ett mantra