Hon bär sitt hjärta som ett hav
stort, öppet, vilt.
Vågor av kärlek,
som världen ibland inte vet
hur man tar emot.

Hon undrar om ensamhet betyder fel.
Men kanske är det bara så
att stora hjärtan ibland
måste vila i sin egen stillhet,
innan de hittar de andra,
som älskar lika djupt.

I tystnaden växer hennes ord.
Som stjärnor över mörkt vatten
påminner de henne:
hon är aldrig för mycket.
Hon är bara havet,
och havet rymmer allt.