här nu,

jag ska precis börja skriva

behöver bara hitta

den svarta pennan

just det

här är den

ett eko
i rummet

hur börjar man
när allting

redan har brustit

svart
för ärren

för händer
som aldrig nådde fram

för orden
som blödde ut

bakom skärmar
vi slutade

känna konsekvenser

vi blev röster

högljudda nog
att såra

och tomma nog
att inte märka det

en tystnad
som skär

en kärlek
utan puls

ingen minns längre

hur man ser

bara ekon

vi stod där

och såg det hända

lager för lager
mörkret

som lärde sig våra namn

det kom inte högljutt

det smög sig in

genom skärmar

genom ord

genom oss

och sanningen?

ingen ville
känna den

vänta

jag tar den röda pennan

röd

för det som fortfarande slår

för det
som vägrade dö

för hjärtan
de försökte tysta

gul
lärde mig

att brinna

utan att fråga
utan att krympa
utan tillåtelse