Hon såg ögat.
Målade det på sitt papper.
Blicken följde henne
ögat som en gång släckte hennes ljus.

Men vinden kom,
bar bort mörkret.
Som blå vågor i havet
lyfte hennes själ,
upp mot fåglarnas frihet.

Hon byggde sig själv igen,
utan någon.
Tusen steg
varje steg ett svar.

Och i musiken skrev hon:
“Gå, gå…
men jag kommer ändå.
För jag är glad
att jag fick lära känna dig.

Du,
ja du,
ögat i pappret.