Det finns inga armar
Som kramar mig,
Som skyddar mig om natten,
Som driver bort mardrömmar.
Som de en gång gjort.

De finns inte längre,
Bara mitt minne
Som inte kan glömma bort dem.
Jag kan höra dem viska om natten,
Deras röst som jag inte längre minns,
Och se dem lysa i min tomma säng —
Som du en gång gjort.

Jag börjar glömma
Världen som en gång var,
Mitt hela liv.