Tiden är dunkel i sinnets kyrkogård
där minnena växer ur jord som är hård.
Se frostbitna vårregn och urjord som möts -
där liken i hål faktureras och sköts.

Grindarna gnisslar, ingenting är här skött.
Nån övertid läggs ej på de som har dött.
Minnen är vålnader som väntar på tur
för de kan ej nyttjas som slavar i bur.

De enstaka blommor som byts som på band
frambärs av stödstrumpors och hörhjälpens hand.
En ny sten och grop är ett väntande hem
i förskott betald med ett hål i en rem.

Bilplats får pröjsas till höjda nivåer
massorna narras av korsets propåer:
-"Du kan väl för sorg hosta upp lite guld
och förtulla din frändes medfödda skuld!"

För vem kan väl tro att kyrkans patruller
pungslår de sorgsna med falska ampuller
av vigvatten hämtat ur pölar på mark?
All gravvård är falska fakturor på ark.

Fem pip och signaler förkortar min dröm -
ser att min digitala boja har ström.
Pappersväldet kallar alla till sitt bål.
Död eller ej - du är blott lik i ett hål.