Jag håller ett fotografi
samlat ur livets mönster
i små fragment.

Utanför rullar tågen förbi,
ändhållplatsen försvinner
lika snabbt som rälsens
sövande dunkande ljud
dör ut i fjärran.

Tidtabellen delas, förr och nu,
i olika storlekar
av en svart kant som
hänger utanför sitt stup.

Olika tider lockar,
känslor av skapelsen
så långt borta,
att jag vill vara
någon annanstans.