Bruden

En gång såg jag en ensam, vacker brud
Bland träd och blommor i en naturlig skrud

Slöjan var som moln
Och dolde hennes blick
Och allt var så harmoniskt
Där hon gick

I hennes händer skymtade jag
Förgätmigej
Små fina blommor som hos henne
Hade samlat sig

Hennes krona var ljus och gul
Som solen
Och av jordens färger
Var den ljuvliga kjolen

Runt hennes hals
Fanns ett hjärta I rött
Och hennes läppar
Log så lugnt och sött

Plötsligt försvann hon
Och alla spåren
Jag tror hon gifte sig
Och blev ett

Med våren