När drömmar som stöttat raserar
och ord smulas sönder i hand
talar ett tårfyllt hjärtat till sand
sträva formuleringar river
det rasslar från torr strupe
när lågan slocknar
uret står stilla, livet
stannar upp klockan tio
borde inte natten vara ljus?
Fönstret öppnas och själen slinker ut
det är ödsligt i rummet
ett kallt skal, ett tomt jag
är det enda som existerar
värmen finns i minnen
för kärleken upphör aldrig
den byter enbart form