Jag finner ingen anledning att existera,
Det fanns världar som inte var mina.

Jag bedömdes som en joker ,
jag levde bakom kulisserna, och mina
tårar gömde sig bakom den mörka masken.

Jag slutade ljuga och jag ägnade
mig åt att se världens sanna ansikte.

Jag ville hålla mina fötter stadigt planterade
i detta område av mitt liv, men där ute
fanns bara avstånd.

Jag är bara opposition,Jag går på balansgång.

De kidnappade min sanna musik,
jag tog den inte på allvar; det var
som att kyssa mina kinder.

©E Nordin