Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Under ytan


Han stannade upp,
betraktade den matta lavastenen
som blivit kvar när den sista
vågen lämnat strandkanten
och såg dess glans sakta tränga
sig genom den skrovliga ytan.




Fri vers av _Mian_
Läst 301 gånger
Publicerad 2006-09-22 18:40



Bookmark and Share

  Eddy Norest
Så är det med poesin! Man får stanna upp och låta den inre skönheten träda fram.
Och så är det människor emellan.
I din dikt handlar det om ett lyckligt sammanträffande! I andra fall kan det ta lång tid och mången betraktare tappar då tålamodet.
En kort och knivskarp dikt.
2006-09-24

  DanSan
************************************

Ja under ytan finns den avskalade skönheten,

djupet och allvarets glans personifierade!!!

Stenar är hårda människor är mjuka!!!

MVH Dan

************************************
2006-09-22
  > Nästa text
< Föregående

_Mian_
_Mian_