ett barn till tinkas kung knege föds
med öron spetsiga som månen
och svans som ett djur i skogen

hans ögon är klart gröna och håret
likt tinkas gyllene skimmer
hans naglar är långa och krökta

han reser bort över havet med
ett skepp på vars segel solen är
målad och fyrtio män sköter årorna

bakom solnedgången försvinner han
aldrig ses han åter; kärleksbarnet
med det gyllene håret