Du spelar oljud på dina revben och trotsar tyngdlagen med dina andetag.

Och

du är en sån som försöker förminska dig med händer i tomma halsar och medel i öppna gap. Du är en sån människa som man bara drömmer om i febertankar. En sån som man
önskar slapp bära på alla oljud som bor i ens samvete. Du är övermänniska med för mycket delad ångest.

Och

Du är en sån som skriker om nätterna i hopp om tröst när ingen annan märker dina
ansträngande försök till överlevnad. Du är en toalettbugare med stygn på knäna och ihop limmade andetag som brister i varje hörn. Du är en sån som överallt annat önska sig vara fri igen och aldrig mer bunden till mister tvångstanke.

Och

din enda tanke är nästa dags kamp om livet som aldrig rasar.



Måndag 3/6- 06 kl. 11:00
Sväljer ner vodkan med flunitrazepamen, förminska andetagen, radera minnen, bli galen och oförstörbar. Du förstör dig själv säger de, men jag ser hur du kämpar för överlevnad i saker de kallar döden. Du har fått din frukost dos, kan äntligen dansa dig bort från sängen.

Ditt liv är inte ditt eget och knarksprutan utrotar din identitet till någon annat än mytomanens levnadsvärld. Duschar, duschar bort alla äckliga gubbar som tagit dig från alla hål i förrgår, kollar i fickan tretusen var du visst värd igår, sjunker ditt värde ihop med hur din ryggrad krymper? Jag tror nästan det. Du går på gatan ihop en levnadsstandard, jag vet att du är en idiot säger du åt alla män och de bugar och fäller upp sin stolthet, men du tror ändå inte på samvetskval och bli knullad kan väl vem som helst bli.

–
Någon viskar i ditt öra
– Om du låter dig knullas av 5 män får du fem gram heroin, om du låter dig knullas av 5 män får du ihop livet igen, om du låter dig knullas kan du andas igen.


Slänger på dig kläder, gummistövlar och Gucci kappa, rullar ner för trapporna, alltid undrat varför du valde att bo längst upp ner du inte kan se trappstegen ner. Tar bussen till söder.

- Hej sexy.
- 3 gram heroin, mumlar du fram. Tar fram pengarna ur gummistövlarna, vänder in och ut på dig själv.




Tisdag 4/6- 06 kl. 16:00
Du vaknar ensam i en säng mitt i ingenstans, hittar trettiofem kronor i ena fickan, smyger ut ur sängen och hittar kläderna ihopslängda i en hög på ena sidan rummet. Kollar ut genom fönstret, mörker och träd, vart fan är du. Börjar rota igenom högen av papper i köket, en lägenhet på fågelgatan. Hoppar plötslig till, nyckel som vrider sig i dörrhandtaget och in kommer en lång man.

- Hej, trodde du skulle vara borta vi den här tiden säger han.
- Jaha på väg ut, stammar du fram och din enda tanke är vem fan är han.
- Trodde inte man kunde behålla en hora så här länge, skrattar han.

Du reser dig hastig upp, hasar på kläderna på din tunna kropp, går mot dörren, sparkar han mitt på kuken och springer därifrån med tunga steg. Måste få din fix, måste vakna, måste ut från ingenstans. Hittar en busshållplats, och bussar kommer och går, men varför ska du hoppa på när du endå inte har någonstans att ta vägen.