Det knäpper på taken.
Drömögd står jag still,
enkel och regnblöt.
Ta mig härifrån,
långt bort härifrån.
Greppa mig i handen
dra med mig ut.
Kanske märkligt det jag känner..

Du smekte mig längst ryggen
kysste min nacke stilla.
Jag vände mig sakta om
mötte läppar och regndroppar.
Du kommenderade min själ
jag accepterade orden
Och tackade sakta dig.

Kanske först nu jag ser dig,
darrande fattade jag din blick.
Du föll långt ner i min famn
och verkade inte förstå
varför du kände så.
Jag känner nu ditt heta sköte
vettskrämd i verklighet
bland försvarslösa tankar.

Allt du önskade
glömdes långsamt bort.
Allt du ville
försvann i tårar.
Allt jag gav dig
svarade dina förväntningar.
Allt som blev kvar, bland regnet,
var våra våta kläder

och ett märkligt
tomt eko.