Telefonen ringer - det är tidig morgon - fyra signaler hörs innan svararen går på. Hoppar inte längre med ett skratt ur min säng - det tar sin tid att konstatera att man fortfarande lever och kan ta sig fram för egen maskin.

Det är en vän som inte vet att det blivit vintertid - talar om att han blivit far.

Nu borde glädjen infinna sig - men så icke. Allt hade gått bra. Oron för vad barnet - skall uppleva gör mig olustig.

Själv kommer jag ihåg då far och jag var och tittade på en demonstration 1936. En av männen som stannade och hälsade på far - hade bara en arm - den andra hade han mist vid inbördeskriget i Spanien där han som frivillig kämpat mot Francos legodrängar.

Annys berättelser från sin uppväxt under ockupationen av Danmark 1940-45 tror man inte kan hända igen.

Tvivlet kommer 11 sept. Argentina som plundras och förstörs av sina egna, barnen i Palestina som glädestrålande springer framför kameran och visar V-tecken när deras tragiskt dödade kamrat begravs. Ungdomar i Göteborg som passar på att få utlopp för sina aggressioner vid EU-mötet.

Jag är för gammal för att ta ställning men ser att det går åt helvete. Neville Chamberlain (brittisk premiärminister) lovade 1938 \"fred i vår tid\". Hur många krig har vi haft sedan dess och har?

Anny och jag brukade - då vi är på det humöret säga: \"Vi kan vara glada att ha framtiden bakom oss.\"


” Si, efter natten kommer alltid dag
och såren läks
och sorgen har en ende. ”

Gustav Fröding


Småplitare på uselt morgonhumör.