*

ett svagt minne av
daggdroppar

spridda över motorhuvens glänsande emalj

när jag släpper dej
som ett svartvitt fotografi
sakta dalandes
ner i vattenpölens mörkrum
där regnvätskan redan börjat omsvepa dej

ditt kalla motiv;


framtvinga en negation


*


glömmer aldrig lukten
av ett liv

tomheten i luften
när det försvinner


den nasala uppgivenheten


*


svalda tårar
i en stulen limousin

fartvinden mot framrutan:
(viskningarna)


Vegas baby, Vegas
låt guldet äga dej





motorvägens forcerade instängda tillbakahållna tystnad


*


håll andan
hårt
när luften spricker


och städerna splittras
mitt itu;

att dela en helhet eller

välja varsitt vrak?


när HORISONTEN ligger .|..........................................
............................................|..........................................
............................................| ... som en svart linje ........
............................................|..........................................
............................................|..........................................
............................................|..........................................
............................. mellan ..|..........................................
............................................| ... oss ...............................
............................................|..........................................


*


när havet sjunker
ska jag fjättra dyningarna
och fixera
all vår längtan
till ett luftkonditionerat rum
på sjunde våningen
där kylan
flätas ihop med den
violetta dekoren
blir till
fuktiga lakan
ändlösa dagar och
berättigad room service på kredit;

bara suddiga bilder av hud
i blinkningar mellan andetag


*


gatlyktorna som reflekteras i den våta asfalten
elektriska andetag mot vindrutan
den nakna huden som pressas mot isande metall



en lukt av bensin tränger igenom dimman

tvingar näsborrarna till

~ V~ I~ B~ R~ A~ T~ I~ O~ N~

*


allt jag ser
är droppar som träffar
det glödande avgasröret
och kondenserassssssssss


när
hennes
läppar
viskar
om
en
tystnad
bortom
extasen

SSSSKKKKRRRRR[MUTE ON].

och hennes otämjda tunga

som signerar

molnen

(under mig)

och hur jag börjar dala
tillbaka mot marken

slutligen landa

just när när hennes
huvudet slungas bakåt

blåttar ett skakande

struphuvud, och

[MUTE OFF]IIIIHHHHHHH -> rakt upp mot himlen - mej?


regn, tårar



väta


*


svetten som rinner och
målar en våt linje längs kindbenet
för att sedan fångas upp
av rakbladets stubbiga lättja

framkallar negativ
a blixtar av bilder

minneslukter

(en vår. måste ha varit länge
sedan nu. kanske fem-sex år
tillbaka. just när regnet
lagt sig ner och tagit
luftens partiklar
med sig i fallet.

lukten av ingen lukt.
att andas det tomma.
lungornas första
oskuldsfulla
frihet.)

och plötsligt HORISONTEN igen
men nu: som en verklig, ond linje

(inte bara gränsen mellan oss)


luftpartiklarna bromsas
fixeras i ett ögonblick; en tanke

som om allt damm och
all pollen och alla
osynliga avgaser
beslutat sig för att
posera för en lagbild

cupen vunnen
bucklan mot skyn
gnistrandes
som om en
spänning alstrats

av situationens rena absurditet

som en tredje pol

där luftpartiklarna
fixeras i ett ögonblick

för en sista

elektriciferad


lagbild


allt väntar på ett blixtnedslag


*


september nittiett
när drömmarna urlakas

alkoholen, den lättflyktiga
fyller rummet med skratt

hörnen gömmer osynliga kroppar
där beröringar förlängs in i själen

över dansgolvet guppar ett hav
av oemotståndliga franska frisyrer

från rummet intill spänner rock n\' roll
som tryckluft mot tinningarna

elfte timmen når oss med ett sprucket ackord
just som dina blonda lockar somnar in

i min famn


och all din energi

vilar svällande i mina händer

redo att explodera

på min befallning


*


morgon igen ett
anonymt badrum med
äggskal utspridda över
kakelgolvet som ett
minfält i miniatyr där
tennsoldaterna marcherar likt
lämmlar stupandes över
badkarskanten

och lukten av krackelerat
porslin som begraver de
likbleka kropparna där
maskar är ensamma om att
gräva smilegropar i
mina kinder


hennes nakna, slanka händer
som schampoonerar iväg äckligheten
till ett liv långt bortom detta


och trasigheten
sprickorna i dekoren
när hon sveper handuken
omkring sig, säjer:

stanna, gå, kom hit


*


hör inga skrik, bara

knackandet från
skrivmaskinen i
halvmörkret
varje gång
sovrumsdörren
öppnas och
lämnar tillbaka

~e-n~
`
~.s,.t-\'ri¨\'m¨´m*a~
`
`.-,\'L¨.-,J.+-U,:_;:_\',S.¨~


*


solen sticker nålar genom ögonen
knyter skuggor vid gummisulorna

en trasig jukebox blinkar
men snabbmaten helar, helar!


hennes steg
som försvinner
med svällande ljudvolym

endast parfymen ligger kvar
som ett ornament av min egen odör


*


medan giftet verkar
vilar löften
om en fonetisk smekning
över de tunna sidorna

ingen flygel kan tolka dessa drömmar;
översätta dem till missljud


liksom hennes ögonfransar
när de flammar upp;

mina pupiller som
fingrar följsamt längs
strömlinjeformade konturer;

ögonstenar som glider
mellan raderna
lämnar fuktiga spår
av år, nätter och sek(under) - liv
undärt

hur de
förbrukade sidorna
klibbar ihop när
mina fingrar lämnar dem och

det högtidligt ljudande
"alltets förgänglighet"
reduceras ner till
ett evigt bläddrande blott

i de levandes blädderblock


*


inne i texten
gömd bakom de stora orden
står HORISONTEN kvar
tittar ut över oss, undrar


vad finns bortom?


*


harmoni


*