Som silke omkring naveln
lindar minnet sig in i en drömkokong

blommande körsbärsdoft
är det enda jag kan dra mig till minnes
att du bar i din packning då du kom fram
som en skugga ur bokträdens allé
och synliggjorde alla de viskningar som så länge vilat
i vassarna intill De Gömda Hamnarna

men varför strävade ändå dina axlar nedåt,
som om de sökte efter pulsslagen i Moder Jords hjärta?