Och efter en underbar dag
på stan med folk som förstår mig
tillräckligt bra för att jag ska
känna mig trygg eller åtminstonde
i en härlig gemenskap.

Så knackar det på mig på axeln och
där står du och är vacker och
jag inser att jag aldrig saknat någon
så mycket som dig fast du bara var
borta i tjugofem dagar och att

det var mestadels mitt fel fast
du spelade din roll också men
vi förlät varandra i det ögonblicket
för vi visste vi hörde ihop bättre än
stjärnorna i Karlavagnen eller Orions bälte.

och vi lyste klarare

Och vi borde nog pratat ut men
det blev inte så mycket prat för
våra läppar hade saknat smaken av
läppsyl och mintkarameller mer än
diskussionerna om livet.

Men de hade en bittrare eftersmak än
något jag tidigare smakat och
jag önskar att du aldrig varit påväg
härifrån och jag är så rädd att det kommer flyta
röda sidenband igen nu när du är
så långt borta från mig och jag inte kan
påminna dig om att du är vacker.

Men vet du vad vackrast?

Kyss mig farväl ännu en gång.