Det kändes bra. Jag mådde bra i din närvaro, trots allt. Jag var inte alls nervös och jag kände att jag kunde andas ut. All spänning som hade funnits mellan oss förrut var nu som bortblåst. Bortsuddade likt kalksträcken på en griffeltavla. Vi satt och pratade tillsammans, skrattade, drack kaffe och log.
Det var kyligt ute men kaffet var varmt och vi pratade normalt med varandra. Allting gick så bra.
Ända tills du rörde min hand. Då förlorade jag allt.