Du minns den där natten då mörkret och snöflingorna härskade på himlen...

Det var då jag mindes mina tankar som barn...





De där fotspåren i snön, vart tar de sedan vägen?

Kanske vinden tar med dem på oupptäckta platser

Eller kanske smälter de, sjunker genom jorden och ger näring åt blommorna när sommaren kommer




En del av mig, som separeras och får liv
Ett liv som följer med mig på vägen till min dörr
Och ett liv som visar vägen för den vilsna i vinterns utfrysande kyla vart det finns ett hem





Jag är aldrig ensam





Så naturligt är detta liv, så viktigt är detta liv


Men när sommaren kommer. Vad händer då med de vilsna själarna som vill finna ett hem med en värmande famn?