som nålar i mitt kött, så mycket dyrare köpt
än jag hade trott
jag försöker ju inte ens
att få mig själv att duga

vill nog inte vara med, när vi faller ner
jag stannar
jag orkar inte ens
lära mig att flyga

stannar i en stulen värld, det är inte värt
nästan någonting
vet inte ens hur skillnaden känns
mellan det hårda och det mjuka

stampa på min själ, men du vet mycket väl
att jag redan ligger ner
asfalten känns knappt ens
bara lite klibbigt mot tungan

finns inget ljus, finns för mycket ljus
svider i ögonen
du var aldrig min vän
jag har faktiskt nästan inga

snö på asfalt, men det är inte så kallt
jag söker värme
jag kan inte längre prata ens
så nu kan jag sluta ljuga