de lärde mig att snö
ska vara vit och himmel blå, men så
är det inte på min himmel, den är vit
som ett ark som inte målats
- och snön är aska som sotfläckar min utsikt
och täcker allt som vågat
sticka upp och vilja vara nåt, vilja bort

de lärde mig att havet
skulle vara lugnt, en ung
blåval som vilar, får respit
från alla vassa harpuner
- men havet stormar och valen har spetsats
och havet är rött som pioner
mer än vått, och lugnt och blått

de lärde mig att valet
bara var mitt, en bitch
skulle formas och ge hals
mot allt man inte ska acceptera
- men jag tycks redan tappat rösten
bitchen orkar inte mera
bryter upp och skänker bort allt mod hon fått

de sa att jag säkert
skulle bli vuxen och förstå, men igår
förstod jag att det blev jag inte alls
inte än, jag har inte lärt mig leva
- tycks inte ha lärt mig moralen
eller att uppträda belevat
så vi drar en shot och skiter i deras fyracentilitersmått

jag har lärt mig att snö
faktiskt kan vara grå, och himlen inte blå
att verkligheten kommer ikapp
även mig, och jag har lärt mig leva
utan visshet och riva slita
utan att det blir för djupa revor
längtar nästan inte bort, till det där som ni kallar blått