En dag när jag vakna, var allting så tyst
Inte en fågel jag hörde
Men en osynlig hand mig förde

Fram till mitt fönster, jag tittade ut
Då dog någonting i mitt bröst
för fast det inte var höst

så såg jag med ångest och fasa
att orange, gult, grönt och blått
Hade flytit tillsammans till grått

Och kände min verklighet rasa