men kanske inte,

för ibland blir livet svårt, när man får så många motgångar

och siktar mot båda hållen.



det är tärande att tänka tillbaks, speciellt när det inte händer så ofta.
det är tärande att se fram, för det är så mycket som kan hända.


oavsett vilka planer man har.




hatar du mig?








det vill jag inte.



men ibland så bara blir det, bara som det blir,
och då får man stå där som ett fån och bara le, på låssas.








för varje gång du hör av dig, känns det svårt att glömma.











hur mår du?




hoppas du mår skit, ibland.




och bra ibland.


















för jag själv hade inte velat må bra hela tiden.

förlåta, det är svårt.
god ta ett förlåt på riktigt, är svårare.




om man ältar förlänge på något gammalt, kan det gå åt helvete.
speciellt om man inte kommer ihåg vad det var som hände egetligen.
seciellt om man inte ens vet varför det blev som det blev.









jag antar att det är ödet som ligger på lur bakom glömda garderobsdörrar, och ibland bara hugger till.









mognad räknas inte i år, utan i handling.
jag är inte mogen.























och åren kommer gå, jag undrar om vi någonsin kommer få tala ut,

om du nu har något att säga, villsäga.



men du ska veta, att du alltid är välkommen hem till mig,
och jag kommer alltid finnas där, om det verkligen verkligen händer något.

men jag kommer nog aldrig kunna ta det första steget, men det visste du nog redan, du känner ju mig.... eller hur?






eller?






en till sak ska du veta, Evelina; hon gråter hon också.