dina ögon penetrerade inte,
reparerade andras skotthål
utan annat mål än
ett trevande
efter min hand

som en droppe på en sten
ett sken från det förflutna
som brister igenom
allt som sker,
sjönk du in.

bredde ut dina mjuka vingar, ringar på vattnet
och klockans slag, mitt övertag
lyckades du förringa
och väntade.
men vingarna sluts kring mig nu, och du
behöver inte vänta mer,
låt oss glänta
på dörren tillsammans.