Ni mördade långsamt
plågsamt tynade jag bort, gick vilse
bland era verklighetsfrämmande världar
uppmålade i andra svårförstådda tider

Som liten fick jag oljemålningar
med hälsningar från en farförälder
lärde mig att sky välmenandets värme
att föredra denna iskalla ärlighet

Jag levde i den avskalade lägenhet
en spegel, för alltid min spegel
och ur all denna tomhet växte krocken
jag, mellan er tid och min tid

Och nu undrar jag om jag blev för mycket jag
om jag är för mycket jag


Förutsagt att jag inte för vidare
vilkor av tystnad, vilkor av respekt
förtjänst och rättvisa väger lätt
vem äter sig mätt på hänsyn

Jag undrar vem som hade vilken uppgift

lär brödet självrespekt?
lär vinet livskärlek?
Lär arvssynden upp mig till sin?