Alla har vi hängt våra namnskyltar och passande profiler i det sociala centrumet
att känna har nått ett nytt medium - monologen: så här så där och inte du
jag log inte på mitt fotografi, och många lät bli - grupptryckets dystra monotoni
ändå känns det som vi nådde upp till en högre status
men under all strävan skönjer man älskaren, horan och den homosexuella
ibland glömmer jag att andas - det står inte i instruktionerna

Det är i studentkorridorerna Jane Austen blandas med andra välkända klichéer
beteenden vi sett i de amerikanske såporna har satt spår i våra handtag,
fumlande famntag bakom låsta dörrar - smygande steg senare
du hör dem väl, men öppnar inte din dörr, för vad som hörs ses inte
vad som inte ses har aldrig hänt, och de som aldrig hände
ja, varför gräla om den okända älskaren, vår kära Svartsjuka

Varför är det alltid du, framför allt du, och aldrig jag? som letar efter kärleken här