Vi vandrar mot nya marker,
sökandes nya vägar,
med en horisont som lovar oss
kärlek i eld.

Medans almanackans blad faller som
löv i stormen
och
mina fötter trampar på dagar som varit,
hör jag klockorna ticka skrämmande
och
ge oss tiden inlindad i lagerblad.
De nät vi väver fångar abborren
och oss själva.

Så lutar jag min gråtande själ
mot din varma axel
och stilla faller sorgen
i din öppna hand.