Den enda tröst jag får
är ett slag i magen
Bit ihop!, det är ju vad jag redan gör
men tänk om jag biter så hårt, så jag dör
vad hjälper det om jag ler när du ser
om jag ändå gråter när du gått
men din vilja verkar vara brottslingens lag
och brottslingen verkar vara jag
fast inte vet jag vad jag gjort
det måste varit något stort
annars skulle du inte göra såhär
annars skulle du hålla mig kär
trösta min gråt och krama mig hårt
istället är jag bortglömd och frusen
gått sönder, splittrats i tusen...

Kanske är jag löjlig som du säger
labil och knasig
men vad jag inte kan förstå
är vad som hindrar ditt hjärta från att slå
för det är fruset inte sant?
varför fattar du inte att även en labil och galen knas
kan må dåligt, att knasens liv kan gå ikras
ser du inte mina tårar
ser du inte all min sorg
kanske är jag den galning som du tror
kanske behöver jag ´psykisk vård
eller kanske är jag bara en liten röst
som behöver sin moders försvunna tröst?