Förlåt, jag ljög. Jag vet varför jag grät hos dig igår. Fastän du var med mig. Jag tänkte för mycket. På hur det blir när du slutar sakna mig. Och hur det blir när du lämnar mig kvar att falla ner för stupet i skogen. Hur det blir när jag inte har dig. Och förlåt för att jag sa att jag inte visste varför, jag antar att jag skulle gråta ännu mer då. Kanske, om du inte hade kysst bort min tårar och min vackra sorg.