du hade förstått varför den här kastanjen
får mig att tänka på skrubbsår
och försommartäta barndomsår
och andra bortglömda detaljer

men under technicolorminnen
under coca-cola och chokladpraliner
och trädkojor med spetsgardiner
finns det som blandar våra sinnen

du vet vart jag kommer ifrån
och vart jag går
vit som ett lakan står
jag oförställd och långtifrån
mitt nya jag
inför dig, för jag vet
att det inte finns någon mening med
att låtsas ha förändrats

du vet för att du är den
som jag pratar med när jag pratar med mig själv
den jag viskar till när jag skriker efter hjälp
du och jag kommer från en
och samma, vi är samma kropp och själ
och jag vet så väl att jag har tittat bort
längtat bort
men om du följer efter så ser
du att jag ler, att vi inte kan slitas isär
allt som är jag är du, vi är precis här.

du är i mitt innersta
du är i mitt innersta

du är i mitt innersta.