Det vankas missförstånd och otillrättade mattor i natt. Och rampfebern trasslar in sig i pappersvulkanerna och i de rostiga skandalrubrikerna. Du blir dyster och dunstar bort och kallar mig för apelsinflickan. Jag undrar om jag får tillåtelse att gå jämsides om jag buntar ihop misstagen och sätter upp dem på anslagslagstavlan. Men det är svårt att se klart i mitt förlorade solsken såklart och du svarar inte på min oställda fråga någon gång. Du har bara myggbett under foten och trötthet under ögonen. Och jag vet aldrig riktigt vad du funderar på. Det känns som om dina hemligheter inte kan ramla ner i min himmel. Jag skulle kunna gråta men jag har mattor att rätta till.

Imorgon ska jag inte tänka på dig.