Söta djuphetspojke,
jag måste prata
allvar med
dig. jag måste
tala med dig om
vår kärlek. och
det som är du och jag.

det är snart tre
månader sen jag
mötte din tunga och
kände närheten av
din själ och
jag älskar dig än.
läskigt mycket.
men jag är inte
säker på att
jag orkar mer.
för du låter det
regna på vår kärlek.

DET REGNAR PÅ VÅR KÄRLEK.

och det är bara
jag som blir blöt
verkar det som.

(det är inte tårar,
jag har inte
gråtit över dig
på ett tag
för jag har bara
känt mig tom.)

jag brukar slå upp
ett paraply
älskling,
över oss båda
(men jag vet
inte om jag orkar
göra det mer)
och jag får se
dina ögon och
du säger fina
saker som jag
har svårt att tro
att du menar sen
när vi har sagt
farväl. för sen
är du så långt
borta och
frånvarande.

kom och laga mig
med kärlek och försvinn
inte ur mitt liv bara för
att milen ökar mellan oss.

LAGA MIG.

man lägger inte
nån man älskar i skuggan.

du sa att jag var
din ängel av porslin.

 (okej, nu kommer det tårar.)

jag är ledsen
och förvirrad.
på grund av dig.

och förlåt men jag
vill skära mig.



(sist skymtade jag tårar
i dina ögon när du såg
mina sårade handleder
och du sa att jag
skulle ringa dig istället.
men älskling, vad FAN
skulle jag säga nu?)