Och du halkar på
klippan eller livet
och skrapar upp såret
som precis börjat läka.

Blodtörstiga flugor kan
inte flyga längre utan
de springer mot dig med
de tjugotre benen som växte
ut när jag såg solen igenom
mackan efter att jag lyft
på prickikorven.

Du har inget att skydda
såret med från de
blodtörstiga så jag och
mitt förstånd rusar mot
ett träd med järnplåster
och plockar ner dem lätt
utan att skrapa upp huden
faktiskt och vi hjälper dig.

Och efter att du lagt på
järnplåstret springer du
ikapp med flugorna och
vågen vi egentligen skulle
ha simmat till.

Sedan sitter du och funderar
på de två sakerna du ska
göra i sommar och lite på
mig och de dumma saker jag gör.

Förlåt mig och ge mig ett järnplåster.