Det är skönt att bara sitta och titta på Leslie och Sofia.

Se hur naturens egen lag styr i deras värld. Allt till följd av den medfödda instinkten, som sedan ur minnes tider detta fågelsläkte.

Jag \"känner\" Leslie ganska väl, sedan före tiden innan Sofia kom in i hans liv. Då var det bara han och jag, under lång tid! Så kom Sofia! Han blev mycket förvirrad... Vad skulle han göra med henne?

Hon var inte alls som jag! Och vad han än gjorde så blev det fel... Han som länge varit ensam, \"Herre på täppan\", fick plötsligt finna sig i att Sofia gick före honom. Det talade hon om för honom i bestämda ordalag! Han böjde sig för hennes vilja och accepterade sin situation... För han tyckte om henne!

Jag såg hur han förändrades! När naturen kom in i honom och insikten tog vid... Men han hade inte glömt mig! När Sofia regerade på något sätt han inte förstod, rådfrågade han mig! Jag hade inget svar! Men jag visste att hans instinkt skulle leda honom rätt!

Sofia, såg ofta på mig, med en blick, som om hon såg rakt genom mig!

Gör hon det, så vet jag, att hon kan se att jag tycker om henne och förstår henne i mångt och mycket. Sättet att reagera på är så mycket lika!

Jag minns när vi blev vänner Sofia och jag. Det var en solig dag i juni, detta år. Vi satt i bil utanför Sociala Huset. Det var bara vi tre och ett kasettband med bra musik. Jag hade buren i famnen när jag satt där och lågmält sjöng med i låtarna. Vilken känsla! Harmonin mellan oss tre var otrolig, som om inget annat existerade, i världen förutom vi tre! Solen och musiken!

Sofia satt så nära mig hon kunde... De litade på mig! Ingen var rädd... Nu skulle Leslie och Sofia skaffa barn. Det var ingen hejd på de olika turerna... Sofias humör var mindre stabilt! Medan, Leslie med mjuka \"ord\" och \"handling\"... Försökte förklara för henne! Hur trevlig holken var! Den som hängde på burens kant...

Han arbetade oförtrutet... Ville hon bli matad, matade han henne. Flög hon efter honom, hoppade han undan... Den samma lugna \"kärleksröst\"... Inte ens när hon skrek åt honom, blev han speciellt upprörd.

Det är mycket fascinerande att titta på dem... Lugnande... Inte en tanke \"rör omkring\" i huvudet... Det jag ser kan inte vara mer än \"så som Gud skapat\".

Det är så rent!

Ett Guds Underverk...

/Zamira