Hu! Pust! Jag svingar mig upp på spårvagnen. Tack och lov, jag hann! Satans tur. Bara jag hinner i tid... Aah! Där är två lediga platser... Jag slänger mig på platsen brevid fönstret. Gud, vad jag är stressad! Jobbig dag det här... Kör fortare, dumma spårvagn! Jag har inte hela dagen på mig! Uj, uj, uj! Nu måste jag ta det lite lugnare...


Jag börjar titta mig omkring lite grand, i ett försök att koppla bort tankarna en stund... Min blick faller på en vit lapp med grön kant som sitter uppklistrad på väggen bakom mig...! Där står det: \" Dessa platser är i huvudsak reserverade för rörelsehindrade personer \" Åh nej!!! Var det därför dessa platser var lediga?! Nu kan jag ju i alla fall inte resa på mig...! Fy, vad pinsamt! Vad skulle jag själv tänka om en person som bara slängde sig ner sådär? Antagligen att; Där är en sådan där typ, som bara tar hänsyn till sig själv!
Säkerligen så sitter halva gänget där bak och tänker så om mig just nu... Usch! Jag kan riktigt känna deras blickar i ryggen... Känner mig som en hänsynslös idiot.

Är vi framme snart?! Jaha...det har kommit på mer folk nu... Bara det inte kommer en handikapp sate nu! Men om - då flyttar jag mig på stubben!

Nu kom det en kille och satte sig brevid mig... Då är jag inte ensam om det här. Nu ser han också skylten...han ser lite betryckt ut... Själv låtsas jag som att jag aldrig sett skylten. Varför i hela friden har de börjat med sådana saker, helt utan förvarning?!

Nu, nu är vi strax framme. Jasså, han skulle också av här. Gud, vad bråttom han har! Jag förstår honom.
Av den försenade spårvagnen fort som katten! Jag slänger mig ut genom dörrarna... usch - det regnar... Vad är klockan?! Bara jag hinner...


1977-03-20