Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

träd




magen fylld av stenar munnen
förtär vidlsinta plymer av lögn
strålandes ur mörka ögon
sväller av brister i den suicidala
levnadsvisdomen tvistar med klor
och ringlande rök ur öron
pannan uppsvälld och stel spricker
och ut växer träd
sträcker sig mot himlen jorden






Fri vers av Turid
Läst 509 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2004-02-25 17:29



Bookmark and Share

  Christer Eriksson
en flytande dikt, mjuk och hackande på samma gång med trädet som ett snöre mellan det mörka och ljusa.
2009-12-28

  Dr Jimmy Johansson The 777
Akacian lägger sig som en balsampoppel i bergamottens salviaskugga. Finner fikonfikusen i fläderpoesin färdas genom hela stycket. Beundrar bomullsbambun via blåbärsbokens bärande sidor.
2009-12-28
  > Nästa text
< Föregående

Turid
Turid