Stänger dörren till mitt rum,
porten till min ensamhet.

jag trivs bäst på golvet,
I kaoset av kläder.

Bredvid sängen av sömnlöshet,
Soffan av sorg, och stålet av kärlek.

Det levande ljuset, min sista symbolik.
Det skinande lågan, som snart brunnit ut.

De överfullaskåpen av menlösa ting,
Den tomma garderoben av döda ting.

Den pulserande stereon håller min takt.
månskensljuset har tappat sin prakt.

Bakom min dörr den håller mig fast,