Jag stryker längst väggarna i skolkorridorerna och hoppas att ingen ska se mig. Benen darrar när den perfekta människan kommer emot mig. Hon visar ingen respekt, kollar konstigt, slänger med det sönderblonderade håret, vickar på höfterna och skrattar.

Alla skrattar

Klassrummet fylls av elever. Den perfekta flickan kommer in sist. Dior parfymen blandat med röklukt väller upp och bildar små rosa doftmoln efter henne. Armarna bildar kors över bröstet, rösten är överlägsen. Hon, som många andra, har stödet.

Jag sitter längstbak i klassrummet, där ingen ser, hör eller bryr sig.
Killen kommer 25 minuter för sent, perfekta flickan tittar efter honom med överlägsen blick medans han obrydd går förbi henne. Han sätter sig bredvid mig och ler.
Perfekta flickan viskar meningar jag har hört hela mitt liv \"Varför sitter du med henne?!\" Blickarna växer, rösterna blir högre och killen skrattar med dem och flyttar till den perfekta flickans bord.

Varför skrattar alla?

Luften avslöjar att det är mitten av maj och rasten börjar. Den perfekta flickan blandar sig med alla möjliga äldre elever och jag råkar gå för nära dem.
\"Nu har vi chansen!\"
Reflexerna är bortblåsta och jag kryper ihop till en mindre boll på marken.
Den perfekta flickan sparka till och hennes klack hamnar i min haka, blodet rinner, allt blir suddigt och jag bara ligger där.
Alla skrattar och går in på sina repektive lektioner.

Mina sista krafter skriver på en bit papper och somnar in i en blodfläck
jag förlorade, för sista gången

Fröken tar min kalla hand, konstaterar att jag är död.
Läser lappen högt inför klassen:

Vad är det som är roligt?




Den perfekta flickan står nu bredvid mig på ett moln. Jag förlät henne
,himlen är en för god plats för hat.
Hennes kritvita tänder ler mot mig, denna gång ett RIKTIGT leende.