Jag reste i Formalien
och nyckte fram
till Dilland
skuggan sved i lädret

Hon ryckte till
och skar av den
lilla kontakt,
som kröp i vårt hem

Vi kallas älskade
inför andra -
kastar mantlar
och \"kör på\"

I Formalien
blåser tycken
runt knutarna
och delas itu

Men hemma, där
viskar vi ilskna
ord och krumma
ögonbryn låter oss skönja
varandras svärta...