Idag lever vi inte, ingen av oss vet hur det är att leva, egentligen - säg vad ni vill- det är min åsikt, men vi är på så fel väg...det här är en dikt om en förhoppning att vi i framtiden ska inse att naturens lugn och allt levande ska leva i symbios.
Längtan till älvors dans
skriket bortom berget
har tystnat
solnedgången somnar
och dimman dansar
över vattnet
kontrasterna bildar
ett skimmer
älvorna dansar
till skogens fiolspel
varifrån kommer musiken?
varifrån kommer dimman?
vem ser MINA färger?
bakom mej känner jag
trädens suckar
det är suckar av lättnad
efter alla dessa år
då människor aldrig sett
sanningen
äntligen LER skogen
äntligen lever vi igen
på det sätt som sig bör
efter så lång tid