Världen mörknar din kärlek dör
Dina naglar river i skinnet
Du skriker av smärta, men ingen hör
Nej, ingen har dig i minnet.

Himlen öppnar sig, och vattnet forsar
Ty hjärtat ditt ska tvättas
Sår från tider du inte gärna korsar
förvirringen tilltar, de onda mättas.

En riddare i rustning vit söm snö
rider på heden
Den vita, din räddning, låter dig dö
passerar på sin väg till Eden.

En fallen kan inte förvänta sig ljuset
ty tiden har märkt hennes häl
Och när Gud samlar änglarna i huset
saknas inte syndarens själ

Skam den som lämnats kvar,
skam den som flyr
skam den som ingen har
skam den som verkligheten skyr

Svarta gamar flyger i den svarta natt
Svanarna stannar i Eden
Ty paradiset är slutet för de ondas katt
Fastän det sägs vara målet för leden

Den långa, den svåra
Den du ska gå
Men vägvisare och råd är några
få för att du inte paradiset skall nå