Lise ligger i sängen, hon borde sova. Det är evigheter sedan mamma sa god natt men hon är alldeles för nervös för att sova. I morgon är det den 19: de, dagen hon så länge väntat på, den dag skolan börjar. Lise ska börja 4: an i en helt ny skola. Hon känner ingen. Dom har köpt ny väska, nya kläder, nya pennor och nytt bok papper. Hon längtar efter att få slå in sina böcker och att efter att få nya skrivhäften. Men hon är också nervös, tänk om hon inte trivs eller ännu värre om dom inte gillar henne! Åh hur ska hon någonsin kunna somna. Om bara mamma ville komma, kanske skulle hon gå in till mamma och se om hon var vaken bara lite. Men egentligen är hon väl för stor. Men hon är så trött och mamma blir nog inte arg, hon vet hur viktig den här dagen är för Lise. Men hon måste vara tyst, får inte märkas. Tyst, tyst smyger Lise ut ur rummet, upp för trappan, över vardagsrummet och in i mammas sovrum. Där ligger mamma. Hon sover, typiskt. Kanske vaknar hon om det låter lite. Mamma, mamma! Hon får inte ropa för högt då kanske hon upptäcks. Nu rör sig mamma. Mamma! Vakna då! Men mamma vaknar inte och Lise smyger tyst tillbaka till sängen. Hon känner att tårarna är på väg. Inte gråta, inte gråta hon är stor nu. Äsch nu kommer dom i alla fall. Mamma! Mamma! Kanske ska hon smyga upp igen och se om mamma har vaknat, jo det gör hon, men tyst. Mamma sover fortfarande. Nu storgråter Lise. Hon kommer aldrig att somna. Hon kommer säkert inte trivas i skolan och alla kommer avsky henne! Mamma! Mamma! Nu vaknar mamma, Ja! Vad är det Lise? Gråter du? Kan du inte sova? Gå till sängen så kommer jag. Lise flyger ner för trappen och in i sängen. Mamma får inte märka att hon varit uppe. Så kommer mamma. Såja, såja det är ingen fara. Visst kommer du att trivas i skolan. Jag sitter här, sov nu. Och Lise sover och drömmer om skolan. Hon märker inte att mamma reser sig, stryker henne över kinden, gäspar och går.