Silverfiskar
Det rinner något vått längst väggarna
och i periferin ser jag skevheten
när jag vänder huvudet för att fokusera blicken
inser jag mitt misstag
men med paniken i halsen
är det ingen som orkar höra mig skrika
Huvudet slår i väggen med
exakt
samma takt som mitt allt för hårt dunkande
hjärta
[Mellanspel]
-Ta min hand, ta min hand och ta med mig hem till Nangijala
[/Mellanspel]
Det spelar hur som helst ingen roll längre
för min själ har blivit ljudisolerad [livsisolerad]
och någonstans där inne
kämpar kaos bakom madresserade väggar
but love conquers all
I ett annat liv skrattade jag döden upp i ansiktet
men även rovdjur kan lära sig att skygga
i en värld där mörkret
inte längre är din allierade
och det du ser
inte alltid är det du förnimmar
[Mellanspel]
-Om du hunnit få dina vingar, varför har du då inte hämtat mig?
[/Mellanspel]
Jag håller andan
istället för kommatecken
när orden vägrar komma
i rätt takt