trolla mig bakom tapeten
med ett andetag av häpnad
måla mig kladdig i
inga färger alls

(som en öde landskapsbild)

låt mig bli din konst
portrettera min avkläddhet
jag har potential att bli ditt mästerverk

(titta - jag kan böja mig kroki)

men ändå orakad och outrättad som en
rättfärdig handling i händerna på
någon som dig

(släpp mig aldrig fri)

när vindarna inte blåser
suger vi i oss av berömmelse och ära

som vore vi för nära
varandra - för kära för
att klandras - för annat än

övermod, lycka och med inget annat bakom tapeterna än

tapetklister

vi var ett med tid och två med varandra
förlorade i en saga vars lyckliga slut
ingen av oss ville skriva

ingen av oss alls
men mina armar runt din
hals i ett försök att inte kväva dig
men du fick aldrig luft av mig
aldrig blåste jag vind under dina vingar
aldrig jag
under dina vingar

och du sa i ett rus av givmildhet att om jag stördes av dina
nattliga viskningar skulle jag

(slita upp tapeterna och limma
mina fladdrande skosulor med ditt tapetklister
och) gå min väg

jag har alltid fått beröm för
mina förmåga att läsa schlagertexter
mellan raderna

minns bara dina vaga vinkar nu
och viskningar från bakom tapeten
och jag som försvann som på räls i horisonten
med tapetklister under mina skor och du
som stod kvar och trodde dig se poetiskt vacker ut
genom ett rusande tågfönster