Du flyr från mig likt en en fluga som flyr från en hård hand.
Din brist på sympati för konsten gör mig arg och besviken.
Du hånar mig elakt. Väcker mitt sinne, irritation.

Här lämnar du mig ensam utan hopp, tro eller ens kärlekens brand.
Jag känner mig som en fågel, kall, frysen, väderbiten.
Du ger mig inga svar, du har inget att förtälja. Ingen konversation.

Jag försöker hålla dig kvar, förgäves likt rinnande sand.
Jag inser att det är lönlöst, varför spä på ytterligare energi till tragiken.
Så jag slår mig ner. Väntar tålmodigt på dig, inspiration.