Du trötta vän
Lev som i dvala
Lev i ständig gryning, arla

Du gamla vän
Sätt dig ner vid vägens slut
Andas djupt och andas ut

Du kloka vän
Svalka dina ömma, trötta fötter
Sök och begrunda dina rötter

Du trötta, gamla, kloka vän
Ditt avsked blir min skymning, grå
Ditt ansikte kommer alltid att bestå