jag sätter mig vid deras matbord
känner mig obekväm med en
främmande familjs granskande blickar

jag äter tyst och försöker att inte skaka
men känner hur jag sliter liv i bordet
och skapar ett smärre jordskalv

en av männen naglar fast min blick och
ler överdrivet stort med mungiporna
fastgjutna långt uppe vid öroren

- det är så trevligt att ha dig här

jag sväljer kräkreflexen och ler tillbaka
lika övertygad som alla andra
att det bara är en sarkastisk gest

skittrevligt, verkligen.

en kvinna harklar sig och ler ansträngt
- jag hoppas verkligen att maten ska smaka

och jag hoppas att din man tar dig i röven,
att dina barn dör i cancer, att du får gonorré
och att du blev mobbad i skolan.

- tack

tack så överdrivet jävla skitmycket för att ni
tar hand om mig för att mina föräldrar inte kan.
tack så överdrivet jävla skitmycket för att jag
bidrar till era överdrivet jävla skithöga ersättning
för att ha en främmande jävla skitmänniska i erat
överdrivet jävla skitfula hem.

- jaha, välkommen till vårat fridfulla hem då!

fridfullt säger du? inte så länge till. välkommen
till helvetet, jävla hagga!