Dom slår in dörren till det lilla gröna rummet. En skärm står och flimmrar, surrandet från datorn ger det enda som kan uppfattas som liv till rummet.
De tänder sina ficklampor och lyser i alla vrår, letandes, sökandes, trevande. De hittar en strömbrytare, tomma klick, inget ljus.
De stöter på en stol där en människa sitter. Stel och ihopkrympen, spindelväv från dessa axlar och knän. De vrider på stolen.
Grått hår och stelnat blod från ögonen. Hans händer och armar är stela, formade utefter tangentbordet. Höger hand är perfekt utformad efter musen.
De tittar på skärmen. En websida, röd och orange färgad, små menyer och ikoner. De borstar av spindelväven från skärmen för att blotta texten.
”Lunarstorm”. En beroendeframkallande community som inte släpper taget o sina medlemmar. Den föder dom, ger dom näring och gemenskap.
De stänger av skärmen, klickar lätt på på och avstängningsknappen till datorn. Surrandet dör ut, det blir tyst. De släcker sina ficklampor, går ut och stänger dörren efter sig. Det är svart, kallt, dött.